Gotlandsrusset har en lång historia bakom sig, en av Europas äldsta raser och en av Sveriges sex genuina svenska raser. Aveln har som tur är aldrig avslutats men det var med nöd och näppe som några eldsjälar höll liv i aveln av gotlandsrusset under 1800-talet

Rasstandard

Gotlandsrusset har alltid varit en stark, arbetsvillig och positiv ponny som har avlats på dessa egenskaper. Den användes inom jordbruk och på lantgård för enklare transporter. Den skall ha en mankhöjd mellan 105 cm och 123 cm och typen har ett brett huvud med platt näsrygg och stora vakna ögon. Halsen är kort och ganska bred, väl ansatt med en kort stark rygg som övergår i en muskulös stark bakdel och starka, lite korta välvinklade ben. På senare år har två linjer vuxit fram inom aveln, alla inom den fastsatta rasstandarden men med olika användningsområden. En linje betonar rid och körbarhet med trevliga gångarter och kanske en lite lättare kroppstyp. Den andra tar väl tillvara på den klassiska urtypen av de gotlandsruss eller Baggar som de kallas, som enligt tradition går ute året runt på Lojsta hed på södra Gotland. Just på Lojsta Hed bedrivs en aktiv avel där hingsten har stor betydelse då han helt fritt går med ston som skall betäckas under en säsong. Denna hingst väljs ut efter olika kriterier för att passa de ston han får och den linje som är planerad att avlas.

Hingstar och ston

Alla godkända gotlandsruss har premierats och godkänts både för sin kroppstyp och sina gångarter och registreras i avelsboken. Här i avelsboken hittar man flera genom tiden viktiga hingstar och ston som med sin rastypiska karaktär har utvecklat de fina avelslinjer som finns än idag inom russaveln. Från allra första början när rasens vara eller inte vara stod på spel så kom en hingst av Knabstruper-typ vid namn Khediven, in i aveln och även den kända travponnyn Olle II blev viktig i aveln. Olle II var en korsning mellan ett russto och en syrisk ponnyhingst. Vid senare tillfälle, under 1900-talet, har även välkända Welsh hingstar som Reval General 106 och Welshmountain-hingsten Criban Daniel för att föra in nytt blod i russaveln. Dessa linjer är utdöda på hingstsidan men ett flertal ston har fortfarande dessa hingstars arv och genererar fina avkommor.

Uppfödare

Det finns duktiga uppfödare över hela landet, men de mest kända är nog trots allt de eldsjälar som trots att deras avelsstuteri inte finns kvar, var en stor del i att rasen räddades undan en utrotning. AB Gotlands russtuteri i Rosendal öster om Visby och AB Gotlands ponnystuteri, Busarve i Othem. Inget av dessa stuterier överlevde men tillslut hamnade ett knappt tiotal ston, några valacker och en hingst i gåva till gotländska hushållningssällskapet med krav om att skapa en viltgående flock för avel på Lojsta Hed. Idag finns det många duktiga stuteriägare som bedriver ponnyavel och ofta har det gotlandsrusset som en given ras. De jobbar aktivt med val av hingstar och ston och inriktningen på sin avel, mot tävlings- och travbanorna eller som sällskap och familjehäst. Det är spännande att avla på en historiskt gammal ras och vara med att utveckla den till fullo utan att tappa rasens karakteristiska egenskaper.