Utfodring av hästar

Vid utfodring av hästar ska man fokusera på grovfoder, grovfoder och åter grovfoder.

Hästen är en grovfoderomvandlare och allt som inte kan betecknas som grovfoder är egentligen inte naturligt för hästen. Hö eller ensilage ska alltså utgöra basen i hästens foderstat!

Du som hästägare bör alltså lägga mest tid och pengar på att hitta ett bra grovfoder till din häst!

Ha alltid i åtanke att hästens matsmältningsapparat inte förändrats sedan de blev våra husdjur för minst 6000 år sedan. Det innebär i praktiken att om man utfodrar hästen med för lite grovfoder och mycket kraftfoder kan den få magsår, kolik, fång, andra utfodringsrelaterade sjukdomar samt beteenderubbningar.

Olika hästar har olika krav på grovfodrets näringsinnehåll. Tänk på att ju bättre anpassat grovfoder man använder, desto mindre kraftfoder behöver foderstaten kompletteras med. Lär dig vilka näringsvärden din häst ska ha på grovfodret!

En häst som är fullvuxen och bara strosar i hagen bör klara sig alldeles ypperligt på bara grovfoder och mineralfoder, förutsatt att grovfodrets näringsinnehåll ligger inom rimliga nivåer.

Analysera grovfodret

Innan stallperioden bör grovfodret analyseras. Det går inte att se på ett hö eller ensilage hur mycket energi och protein det innehåller. Faktorer såsom vallens artsammansättning, vallens ålder, skördetidpunkt och gödsling påverkar det slutliga näringsvärdet i grovfodret. Ju mer hästen förväntas prestera desto viktigare är det att veta vad grovfodret innehåller så att man kan fodra optimalt. Detsamma gäller växande, högdräktiga och digivande hästar.

Grovfodrets torrsubstanshalt

Hö innehåller 84 % torrsubstans när det är lagringsstabilt. Omvandlar man ovanstående grundregel till att gälla hö ska en häst ha minst 1,5 kg hö/100 kg häst. 

Ensilage och hösilage har varierande torrsubstanshalt. För att veta hur många kg som ska utfodras krävs det att ts-halten är känd, ju mer vatten, desto mer ska utfodras. Ett ensilage med ett vattenhalt på 50 % innehåller 50 % torrsubstans (ts). Enligt ovanstående riktvärde skulle det behövas minst 2,6 kg ensilage/100 kg häst. Räknar man om dessa siffror till en häst som väger 500 behöver den nästan 8 kg hö eller 13 kg ensilage med ts-halten 50 %.

Slåttervall

Slåttervall kallas gräs och baljväxter som växer på åkermark. Till gräsarterna hör timotej, ängssvingel, ängsgröe, engelskt rajgräs och hundäxing m fl.  Lusern, vit- och rödklöver är exempel på baljväxter. Slåttervallen är insådd, så vad som växer på vallen är beroende av vad som såtts in. Det finns en mängd olika vallfröblandningar att välja på. Dessutom finns det möjlighet att komponera egna blandningar. Växer det mycket gräs på vallen blir den energirikare än om baljväxter dominerar. Ju mer baljväxter som växer desto mer höjs proteinhalten. Vallen innehåller ca 80 % vatten och resten är torrsubstans. Det finns tre sätt att ta tillvara vallen

1. Skörd till hö
2. Skörd till ensilage
3. Bete

Hö

Hö är ännu det vanligaste grovfodret för hästar. Hö är vall som torkats ned så att vattenhalten ligger på 16% vatten. Är vattenmängden högre tillväxer mögel och gör höet obrukligt som hästfoder.

Hö är hygroskopiskt, det innebär att förvaras höet i en fuktig miljö så drar det åt sig vatten och möglar. Förvarar man hö på höskullen så är det viktigt att den fuktiga stalluften inte går upp på skullen. Även om ingen stalluft når skullen kan det under vissa år hända att vältorkat hö som ligger på skullen kan mögla. Det som krävs för att detta ska ske är att luftfuktighet under hösten och vintern är onormalt hög. Allt hö som kommer i kontakt med den fuktiga luften möglar då. Det vill säga även det som ligger närmast torken eftersom den fuktiga luften ”kryper in” i lufttrumman. För att förhindra detta bör man köra torken någon gång då och då under hösten när luftfuktigheten är låg, eller lägga ett skyddande lager halm ytterst och åtminstone förhindra att dessa balar angrips. Förvaras höet på cementgolv bör understa lagret bestå av halm för att förhindra skador på höet underifrån. 

Det första och absolut viktigaste kravet på höet är att höet håller hög hygienisk kvalitet. Ett hö ska lukta friskt och se bra ut, även mitt i balen. Öppna en bal och lukta samt ruska runt för att se att det inte dammar. Mögel i hö kan orsaka luftvägs- och lunglidande hos både häst och skötare och ett mögligt hö ska inte användas under några omständigheter! Det bästa är att skicka höet på hygienisk analys innan utfodring eftersom det kan vara svårt att avgöra om höet håller hög hygienisk kvalitet.

Nästa krav som ska ställas på höet är att näringsvärdet ska ligga inom rimliga nivåer för de hästar som ska utfodras. Avelsston, unghästar och gamla hästar kräver mer protein än rid- och körhästar som vuxit färdigt. För att veta vilket näringsvärdet grovfodret håller måste man göra en näringsanalys. Det går inte att gissa sig till vad höet har för näringsinnehåll! En näringsanalys ska alltid ge svar på hur mycket energi och smältbart protein fodret innehåller. Det är också bra att analysera kalcium och fosforinnehållet.

Ensilage

Ts-halten på ensilage ligger mellan 25-35%. Ensilage är vall som skördas och som blir konserverat genom att mjölksyrabakterierna i grönmassan sänker pH-värdet. Vid ett lågt pH är den mikrobiella aktiviteten avstannad. För att en bra mjölksyrajäsning ska komma igång krävs höga vattenhalter och en anaerob miljö, d v s en miljö utan syre. När en bal öppnats ska den fodras inom tre dagar, kalla vinterdagar kan ensilaget hålla sig fräscht längre. Fodras storbalar bör antalet hästar vara minst tio för att balen ska gå åt på tre dagar. För att undvika att hästar drabbas av botulism bör ensilaget vara väl förtorkat, hög stubbhöjd med liten jordinblandning. Numera finns vaccin för att undvika att hästen dör av botulism.

Minst sex lager plast ska användas för att miljön ska bli syrefri och ensileringen ska gå bra.

Vid utfodring av ensilage måste ts-halten vara känd. Torrsubstanshalten kommer med automatik om ensilaget skickas på analys. Har man tillgång en bra våg (elektronisk till att väga brev etc) kan man med hjälp av mikrovågsugn räkna ut ts-halten själv.

Så här gör man om man vill räkna ut ts-halt med hjälp av mikrovågsugn:

-         ta ut ett representativt prov av ensilaget i lägg i en hink

-         väg två mikrovågssäkra skålar och skriv upp vikten. Väger skålarna olika så glöm inte att märka upp dem och skriva upp vikten.

-         blanda om innehållet i hinken och väg upp 50 g i vardera skålen

-         ställ in skålarna i mikron. Mikra 10-12 minuter med 600 W effekt.

-         Blanda om innehålllet i skålarna efter halva tiden (5-6 min)

-         Väg skålarna när tiden är ute. Prova att mikra en minut till och se om vikten minskar ytterligare, fortsätt så tills vikten är stabil

-          När vikten är stabil; väg skålarna med ensilaget. Dra ifrån vikten på skålen och skriv upp vad det torkade provet väger

-         räkna ut ts-halten genom att lägga samman de båda torkade provernas vikter (exempelvis 16+14=30) dela resultatet med 100 (30/100=0,3)

-         multiplicera med 100 (30*100=30 % ts). Detta är fodrets ts-halt

-         LÄMNA ALDRIG MIKRON UTAN UPPSIKT. PROVET KAN FATTA ELD!

-         Ett alternativ till skålar är att istället använda papperspåsar som man skakar om efter halva tiden.

Hösilage

Hösilage är vallgräs som förtorkats så att ts-halten höjts och är minst 40 %. Oftast ligger ts-halten på över 50 %. I hösilage sker ingen större pH sänkning och mjölksyrabildning utan det är främst avsaknaden av vatten och syre som gör hösilaget lagringsstabilt. Ju mer förtorkad grödan är desto hårdare pressning och fler plastlager krävs. För hösilage räknar man med minst åtta lager plast.

Använd näsan för att bedöma om ensilge/hösilagebalen är bra! Balen bör dofta friskt syrlig. Det ska inte finnas något synligt mögel på balen. Skilj på mögel som är luddigt på ytan och jästsvampar som är lite ”smetiga” och helt vita i färgen. Mögelkolonierna har alltid svamptrådar medan jästsvampen inte har några trådar. Mögel är direkt hälsovådligt för häst och människa och balar med mögel ska inte utfodras! Jästförekomst indikerar att det förekommit syre i balen och näringsförluster skett. En bal med jästsvampar kan användas, men undvik att fodra de angripna partierna. Är man osäker på om det är jäst eller mögel så kan en hygieniskt  analys ge svar.

Bete 

Bete är det absolut bästa sättet att näringsförsörja hästen under sommarhalvåret.

Hästen kan beta antingen på åkermark på anlagda vallar eller på naturbetesmarker. Generellt sett är åkermarksbetena mer näringstäta än betesmarkerna.

Alla hästar bör få tillgång till bete, även tävlingshästar av alla kategorier. Ponnyer utan föl vid sidan ska beta magrare marker än varmblodiga hästar. Är man rädd för att släppa ponnyn på bete kan man låta betet förväxa något, så att gräset är ca 20 cm högt. Ponnyston med föl vid sidan ska däremot ha rejält med mat och de ska gå på ett bete med betesväxter som är max 10-12 cm höga.

Det som är viktigt när man ska släppa hästen på bete är att den får en gradvis invänjning för att matsmältningsapparaten ska hinna anpassa sig. Bäst är det om man släpper hästen ett par timmar första dagarna och sedan utökar tiden. Ge gärna hö eller halm på betet en tid både vid invänjning på våren och vid avslutad betessäsong på hösten.

Det är svårt att ange hur stor betesareal en häst behöver eftersom alla beten är så olika. Det som i regel alltid gäller är att i början av säsongen kan samma betesmark hålla fler antal hästar än i slutet. Kontrollera hästarnas hull kontinuerligt, tappar hästen hull är betet för magert och vice versa. Under betessäsongen behöver inte hästen extra mineralfoder, men en saltsten ska finnas.

Växelbete betyder att andra djurslag såsom får eller nöt betar före eller efter hästarna släpps på betet. Detta är ett ypperligt sätt att hålla parasittrycket på en låg nivå för samtliga djurslag. Dessutom har de olika djurslagen olika betesvanor och därmed kan betet utnyttjas optimalt. Det går också att låta hästar sambeta med får eller nöt, men det finns risk för att hästarna jagar de andra djuren när alla går tillsammans samtidigt.

Nästa avsnitt handlar om vad man kompletterar grovfodret med i form av kraftfoder av olika slag. Kraftfodret ska inte vara det dominerande i hästens foderstat. Under detta avsnitt begränsas texten till de dominerande spannmålen, socker- protein och oljefodermedel upp som används i Sverige. Olika fabrikstillverkade produkter nämns bara översiktligt.